Låt mig presentera Lennart (Svan)

Jag tillbringar en hel del tid på en liten, liten ö i Stockholms skärgård. Där har jag under många år (snart måste det vara tio) följt en svan och hans familj. En dåvarande pojkvän kallade svanen Lennart och en väninna har gett Lennarts fru namnet Naomi (efter Cambell som skrivit boken Swan).


Varje år börjar Lennart hälsa på på vårkanten, i början brukar även Naomi vara med. Under häckningen kommer han ensam och äter lite smörgåsrån ur min hand. När ungarna är kläckta kommer hela familjen och visar upp sig.


Tyvärr förlorade de fyra av fem ungar förra sommaren och i somras förlorade de alla sina fyra ungar. Kanske börjar de bli gamla, det vackra svanparet.


Bilderna här är tagna den siste mars 2007 och de blå effekterna är återigen åstadkomna genom en lek med vitbalansen. Vi kan ju kalla det en lek, så behöver jag inte erkänna att det är ett misstag... Ett lyckat misstag, tycker jag.


Svanhalsar är så läckra och när man får till en bild som denna där även speglingen är med blir det så vackert.

Jag är så glad att ha Lennart och hans familj som vänner. Det har med åren blivit så att de kommer om jag pratar lite med dem, eller om jag visslar på dem. En fördel med det är att jag kan locka dem till mig om grannarna vill bada utan sällskap av stora vackra fåglar.